Kuva: Vilja Pursiainen
Klimatförändringen och hållbarhetsutmaningarna är bland de mest brännande och massiva problemen i vår tid och för att tackla dem krävs globala lösningar och omfattande samarbete. Enligt Europaparlamentariker Sirpa Pietikäinen gäller detta också Europa – verksamhet på EU-nivå är det enda effektiva sättet att främja hållbar utveckling.
För henne är tanken om att länderna i Europa skulle agera som enskilda stater i hållbarhetsfrågor lika absurd som om Kuusamo ensam skulle leda universitetet, den specialiserade sjukvården och försvaret.
– Då skulle vi alla bara vara riktiga Kuusamo, skrattar hon.
Hållbarhetstänkandet introduceras nu också i finansvärlden
Inom EU tas klimat- och hållbarhetsutmaningarna på allvar. Just nu tacklas de särskilt med hjälp av unionens ambitiösa initiativ för grön utveckling, den gröna given eller Green deal. Med hjälp av initiativet strävar EU bland annat efter att vara klimatneutralt före 2050.
En väsentlig del av den gröna given är förordningen om hållbar finansiering, den så kallade taxonomin*, som diskuterats mycket också i Finland under den senaste tiden. Taxonomin definierar vilka finansierings- och investeringsobjekt som kan anses vara miljömässigt hållbara. På så sätt vill man styra penningflödena till mer hållbara projekt och särskilja genuint hållbara objekt från gröntvätt*.
”Klassificeringen av hållbara investeringsobjekt är betydande, eftersom en stor del av världens investeringsmedel fortfarande är bundna till ohållbara objekt”.
Pietikäinen, som var Europaparlamentets andra huvudförhandlare när EU:s taxonomi formades, verkar förhålla sig passionerat till taxonomin. Hon säger att hon är stolt över att förordningen överhuvudtaget kom till stånd. Samtidigt betonar hon att det är viktigt att klassificera hållbara investeringsobjekt, eftersom en stor del av världens investeringsmedel fortfarande är bundna till ohållbara objekt.
– Att få bort pengarna därifrån och kunna styra dem till miljövänligare objekt skulle ha stor effekt. Det skulle skapa affärsmöjligheter för de företag som är mer miljövänliga och på motsvarande sätt minska möjligheterna för dem med skadlig verksamhet, förklarar hon.
På vetenskaplig grund
Pietikäinen anser att taxonomins absoluta fördel är dess vetenskapliga grund, som hon beskriver som dess skyddsstruktur. Enligt henne har Europaparlamentet arbetat hårt för att taxonomin ska vila på vetenskaplig grund. Det är viktigt att alla vet hur klassificeringen och beräkningarna i taxonomin görs, med vilka metoder och på vilka grunder.
– Det kan inte vara så att vi varje gång när politikerna byts ut efter valet bestämmer på nytt vad som är hållbart och vad som inte är det. Det tål varken vår miljö eller investeringsvärlden, säger Pietikäinen.
Att definiera hållbarhet var emellertid inte enkelt. Medlemsstaterna och olika sektorer har naturligtvis sina egna intressen att definiera olika saker som gröna. Pietikäinen berättar att hon var nedslagen när hon följde hur hänsynslöst förhandlingsprocessen för taxonomin användes för lobbying.
– Det här har använts som ett tillfälle att yrka på att något är grönt utan någon som helst vetenskaplig grund. Då riskerar hela processen att korrumperas av kortsiktiga imaginära intressen, även om alla vet hur allvarliga dessa frågor är, säger hon.
Taxonomin är dock inte perfekt och Pietikäinen konstaterar att den säkert kommer att förnyas under resans gång.
– Vi kommer säkert att göra olika sidosprång och nu ta fram sådana definitioner som måste fixas till senare.
EU kan vara en global vägvisare
Trots att EU redan nu arbetar mycket för att främja hållbarheten har Pietikäinen också önskemål om utveckling.
– Det vi gör nu är nödvändigt och bra, men saker och ting är fortfarande utspridda. Inom EU betraktas till exempel klimatet, den biologiska mångfalden och finansieringen som separata frågor. Olika människor gör och främjar olika saker. I stället skulle vi behöva ett övergripande, koherent program för att främja en hållbar transition, funderar Pietikäinen.
De spelregler som EU fastställt för unionens område har ofta en global marknadspåverkan. Pietikäinen betonar också att EU skulle kunna vara en starkare global vägvisare även inom hållbar utveckling.
– Vi skulle definitivt kunna vara ännu modigare. Ingen får saker och ting på något sätt mystiskt sätt på internationell skala, om man inte först gör dem själv. EU har en utmärkt möjlighet att vara en ännu kraftfullare initiativtagare när det gäller att främja hållbarhetsfrågor, påminner hon.
Uppmuntran till statsförvaltningens ansvarsrapportering
Teman som anknyter till hållbar utveckling och främjandet av den är särskilt aktuella även inom statsförvaltningen, när många av dess organisationer just nu planerar sin första ansvarsrapporteringsrunda. Pietikäinen konstaterar att det är ett fint exempel på ansvarsarbete.
– Vi har säkert mycket att komma i kapp med, men man måste alltid börja någonstans. Det är mycket viktigt att vi inkluderar rapportering och beräkning av hållbarhetsaspekter samt ekologisk kompetens och förståelse i den offentliga sektorns verktygslåda. Annars kan vi inte vara genuint hållbara, funderar hon.
Rapportering som inte leder till korrigeringar är enligt Pietikäinen en försummad möjlighet.
Syftet med rapporteringen är att producera viktig information för organisationerna som möjliggör justeringar i den egna verksamheten. En rapportering som inte leder till frågor eller korrigerande åtgärder är enligt Pietikäinen en försummad möjlighet.
– Rapporteringen är en lärprocess som kan leda till fantastiska insikter. När vi ser helheten och jämför oss själva med andra kan vi upptäcka nya sätt att göra saker, nya ställen där vi kan spara och var vi kan bli bättre. Då leder rapporteringen förhoppningsvis till transitionsplaner, det vill säga till planer om åtgärder som krävs för att saker och ting ska bli bättre.
Pietikäinen vill också skicka en uppmuntrande hälsning till de organisationer inom statsförvaltningen som nu inleder sin ansvarsrapportering.
– Kom ihåg att ni har ett viktigt uppdrag framför er. Ta tag i det ivrigt och nyfiket. Rapporteringen ska inte vara ett nödvändigt ont och avsikten är inte att rapporterna ska ligga kvar i arkiven och samla damm. Det här arbetet görs för att vi ska kunna säkra ett livsdugligt liv även för kommande generationer.
*Begrepp
EU:s taxonomi = EU:s förordning om hållbar finansiering. Ett rättsligt klassificeringssystem som klassificerar miljömässigt hållbara investerings- och finansieringsobjekt. Ju hållbarare ett objekt är, desto lättare är det att få finansiering för det i fortsättningen.
Gröntvätt = Att ge sken av att saker och ting är mer ansvarsfulla eller miljövänliga än vad de är i verkligheten. Ofta imagemarknadsföring som framställer saker och ting som mer ansvarsfulla än vad de är i verkligheten.
Text: Amira Attia
