Det finns ingen absolut tidsfrist för ersättningskrav. På skadeståndsärenden tillämpas dock lagen om preskription av skulder. Enligt lagen preskriberas rätten till skadestånd tre år efter den tidpunkt då den skadelidande fått eller borde ha fått kännedom om skadan och vem som ansvarar för den, om inte preskriberingen har avbrutits. Med avbrytande av preskribering avses att någon part i ärendet exempelvis har framfört ett ersättningskrav till staten, påmint staten om dess ersättningsskyldighet eller väckt talan mot staten.

Huvudregeln är att statens allmänna skadeståndsansvar är sistahandsalternativet för ersättning av en skada. I första hand bör man ansöka om ersättning genom ett ersättningssystem eller en försäkring som är särskilt avsedd för den aktuella skadan (exempelvis försäkring för olycksfall i arbetet, ersättning till oskyldigt fängslade, andra typer av ersättningar som handhas av Statskontoret, privat försäkring). Även då kan man för samma skadehändelse ansöka om skadestånd till de delar som ersättning inte betalas ut inom ramen för det primära ersättningssystemet. Du bör dock observera att förutsättningarna för att ersättning ska betalas ut varierar mellan olika ersättningssystem. Även om du har rätt att få vissa ersättningar genom det primära ersättningssystemet har du inte automatiskt rätt också till skadestånd, utan förutsättningarna för skadestånd utreds separat.

Behandlingen av ett skadeståndsärende inleds alltid med en utredning av grunden för ersättning. Därför bör du i det första skedet lämna in de utredningar du anser nödvändiga gällande varför du anser att staten är skyldig att ersätta den skada du åsamkats. Om man utreder grunderna för ersättning i ärendet kan Statskontoret vid behov i ett senare skede be dig om tilläggsutredningar gällande skadans omfattning. Därför bör du exempelvis spara verifikat över de kostnader som skadan orsakat.

Statskontoret behandlar endast ärenden som gäller ersättning för skador orsakade av statliga myndigheter, och har inte behörighet att utreda skador som orsakats av privata aktörer eller kommunala myndigheter. Statskontoret behandlar inte heller skador som orsakats av Justitiekanslersämbetet eller riksdagens justitieombudsmans kansli. Vissa myndigheter (Försvarsmakten i fall av skador som verksamheten orsakat på fastigheter och skador som orsakats av militär krishantering, polisen, Gränsbevakningsväsendet, skattemyndigheterna, väghållningsmyndigheterna, utsökningsmyndigheterna och Lantmäteriverket vid skador som orsakats i samband med upprätthållande av register och lantmätning) ansvarar själva för ersättning av sakskador och ekonomiska skador. Statskontoret har dock behörighet att behandla personskador för dessa myndigheters del.

Efter att ansökan inkommit skickas en begäran om ett utlåtande till den myndighet som anses ha orsakat skadan. Om en myndighet har gett ett utlåtande till Statskontoret i ärendet delges utlåtandet även den sökande, och den sökande ges möjlighet att bemöta utlåtandet. Oklara faktorer kan vid behov utredas genom en begäran om ett tilläggsutlåtande till en myndighet eller en begäran om komplettering eller kompletteringsuppmaning till den sökande. När Statskontoret har fått utredningar som är tillräckliga för att avgöra ärendet ger Statskontoret ett beslut i ärendet. Beslutet skickas till den sökande per post.

Om det i din ansökan

• förblir oklart vilken myndighet som anses ha orsakat skadan,
• skadehändelsen förblivit oklar eller
• dina krav är juridiskt sett oklara,

skickar Statskontoret en uppmaning om att komplettera ansökan. I kompletteringsuppmaningen anges vanligen genom numrerade frågor vilka faktorer i ärendet som kräver ytterligare utredningar innan behandlingen av ärendet kan fortsätta. Syftet med en kompletteringsuppmaning är att få ett så tydligt ersättningskrav att man kan begära ett utlåtande från en myndighet i ärendet. Besvara kompletteringsuppmaningen på det sätt som du blir ombedd. Om du inte besvarar kompletteringsuppmaningen kan Statskontoret avsluta behandlingen av ersättningsärendet. Observera att en kompletteringsuppmaning inte är detsamma som en begäran om komplettering (se Vanliga frågor: Jag har fått en begäran om komplettering från Statskontoret).

När Statskontoret har fått ett utlåtande från en myndighet i ett ersättningsärende skickas utlåtandet vanligen till den sökande för kännedom genom ett hörandebrev. Du har möjlighet att läsa myndighetens utlåtande och ge Statskontoret ett svar, där du redogör för din egen syn på de faktorer som tas upp i myndighetens utlåtande. Du måste inte ge ett svar. Om du inte har gett ett svar inom tidsfristen överförs ärendet till avgörande.

Om Statskontoret behöver mer information om skadans omfattning får du en begäran om komplettering. I begäran anges vilka dokument och verifikat du bör skicka in för att påvisa skadans omfattning. Besvara begäran om komplettering på det sätt som du blir ombedd. Om ingen komplettering har skickats in inom tidsfristen kan Statskontoret avgöra ärendet utgående från de utredningar som redan lämnats in. I sådana fall kan ersättningskrav exempelvis avslås på grund av bristfälliga utredningar. Observera att en begäran om komplettering inte är detsamma som en kompletteringsuppmaning (se Vanliga frågor: Jag har fått en kompletteringsuppmaning från Statskontoret).

Handläggningstiden för ansökningar varierar kraftigt beroende på omständigheterna kring fallet. Man strävar efter att avgöra ansökningarna så snart man fått en utredning som anses tillräcklig. Den genomsnittliga handläggningstiden är 6–9 månader, men i många fall kan beslutet komma snabbare än så. Observera att ärenden i regel behandlas i den ordning de inkommit och att beslutet om överföring av ett ärende för avgörande fattas utgående från den utredning som fåtts in i ärendet. Ärenden kan inte flyttas framåt i handläggningskön bara på grund av orsaker som hänför sig till den sökandes situation.

Ersättningar för sveda och värk samt tillfälliga och bestående men till följd av personskada baserar sig på rekommendationer från delegationen för personskadeärenden. Dessa rekommendationer tillämpas även av domstolar och deras syfte är att garantera att alla sökande behandlas jämlikt. Vid behov begärs ett utlåtande från Statskontorets sakkunnigläkare. Utgifter för sjukvård och rehabilitering ersätts i regel enligt priserna för offentlig hälso- och sjukvård. Vid sakskador är principen att kostnader för reparation och andra skador orsakade av sakskadan ersätts i enlighet med de kostnader som kan påvisas. Om det inte lönar sig att reparera föremålet eller föremålet är försvunnet eller förstört, kan föremålets gängse värde ersättas. Det gängse värdet på ett begagnat föremål är vanligen lägre än priset på ett motsvarande nytt föremål. För att en ekonomisk skada ska ersättas krävs att skadan orsakats genom ett brott eller utövande av offentlig makt eller att det finns något annat vägande skäl att bevilja ersättning för skadan. Som ekonomiska skador ersätts vanligen förluster, värdeförlust eller inkomstförlust. Inkomster som personen fått i stället för en förlorad inkomst (exempelvis socialbidrag) dras av från ersättningsbeloppet. Syftet är att den ställning som den skadelidande hade före skadehändelsen ska återställas.

Skadeståndslagen ställer upp särskilda villkor för ersättning för lidande. Ersättning för lidande förutsätter att

1. den skadelidandes frihet, frid, heder eller privatliv har kränkts genom en straffbar handling
2. den skadelidande har diskriminerats genom en straffbar handling
3. den skadelidandes personliga integritet blivit allvarligt kränkt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
4. den skadelidandes människovärde har blivit allvarligt kränkt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet på ett sätt som kan jämföras med en kränkning enligt 1–3 punkten.

Det är därmed möjligt att du har rätt till skadestånd men inte ersättning för lidande. Inte heller sorg eller andra negativa känslomässiga reaktioner orsakade av en skadehändelse räknas som ersättningsgilla skador.

Om Statskontoret redan har konstaterat att det finns en grund för ersättning, det vill säga fattat ett beslut enligt vilket du har fått ersättning för skadehändelsen, kan du lämna in en fortsättningsansökan till Statskontoret gällande nya skador orsakade av samma händelse (exempelvis nya vårdkostnader). Nämn det ursprungliga skadenumret i din fortsättningsansökan. Fortsättningsansökningar behandlas i regel utan utlåtande från den myndighet som orsakat skadan.

Skadeståndsärenden är privaträttsliga tvisteärenden. Statskontorets beslut kan därför inte överklagas till förvaltningsdomstolen. Om du är missnöjd med statskontorets beslut kan du väcka talan mot staten i tingsrätten. Statskontoret blir då din motpart i rättegången.

För att man ska kunna väcka talan mot staten i ett skadeståndsärende krävs inte att ärendet först har behandlats av Statskontoret. I allmänhet är det dock att rekommendera att man först lämnar in en ansökan till Statskontoret och sedan efter att ha fått beslutet bedömer om det lönar sig att föra någon del av ärendet vidare till en domstol.

Statskontorets behandling av ansökningsärenden är avgiftsfri. Vid en rättegång kräver Statskontoret ersättning från motparten för de rättegångskostnader som ärendet orsakat.