Arvingarna är bröstarvingarna, dvs. barn, make/maka, föräldrar, syskon och deras barn, far- och morföräldrar, fastrar, mostrar, farbröder och morbröder, samt sekundära arvingar (tidigare avliden makes/makas far, mor, bror och syster samt brors- eller systerbarn). Om det varken finns arvingar eller testamente, tillfaller arvet staten. När en person avlider utan vare sig arvingar eller testamente ska Statskontoret underrättas skriftligen om dödsfallet.

Kostnader för begravningen betalas med medel ur dödsboet. Om det finns medel i dödsboet, får den avlidnes anhöriga om de vill ordna en med tanke på den avlidnes tillgångar rimlig begravning. Om inga begravningsarrangemang görs eller om det saknas medel, bör man kontakta den avlidnes senaste hemkommun som enligt 23 § i begravningslagen i sista hand ansvarar för begravningsarrangemangen.

Vem som helst kan göra en släktutredning. Ämbetsbetyg kan samlas in av var och en i vars intresse det är att hitta dödsboets rättsinnehavare som kan fatta beslut i ärenden som rör dödsboet. Man kan själv skaffa fram en släktutredning eller låta någon som tillhandahåller släktutredningstjänster göra den (se nästa fråga). I sista hand är det polisen som, om ingen annan sköter ärendet, är skyldig att vidta åtgärder för att hitta rättsinnehavaren (ärvdabalken 18 kap. 4 §).

Ett testamente delges Statskontoret endast då det inte finns några arvingar. Änkan/änklingen ärver sin make/maka enligt 3 kap. 1 § i ärvdabalken, och Statskontoret nämns inte heller bland de sekundära arvingar som räknas upp i 2 momentet i samma paragraf. I detta fall behöver testamentet inte delges Statskontoret.

Testamentet ska alltid delges arvingarna. Syftet med delgivningen är att arvingarna ska få kontrollera huruvida testamentet har upprättats i lagstadgad form. Om det inte finns några arvingar, ska Statskontoret delges testamentet.

Släktutredningen består av en obruten kedja av ämbetsbevis från den avlidnes 15:e levnadsår till och med hens död. Det måste också finnas en motsvarande utredning för alla avlidna arvingar så att man får fram eventuella andra arvingar i stället för den avlidne arvtagaren. Man kan själv skaffa fram en släktutredning eller låta någon som tillhandahåller släktutredningstjänster göra den. Släktutredningar görs bland annat av advokater och andra jurister. En släktutredning kan också beställas från den avgiftsbelagda tjänsten www.sukuselvitykset.fi. Kostnaderna för släktutredningen betalas med medel ur dödsboet om sådana finns.

Testamentet delges arvingarna. Syftet med delgivningen är att arvingarna ska få kontrollera huruvida testamentet har upprättats i lagstadgad form. Om det inte finns några arvingar, ska Statskontoret delges testamentet.

Nej. Testamentet delges först efter att den som upprättat det har avlidit.

I princip ska Statskontoret då kallas till bouppteckningen. I praktiken har vi inte ansett detta nödvändigt i de fall då hela egendomen har testamenterats. För Statskontoret räcker det om testamentet delges Statskontoret efter bouppteckningen. Ett bouppteckningsinstrument är en förutsättning för att Statskontoret ska kunna godkänna testamentet.

Efter att en person har avlidit ska hens arvingar klarläggas. Arvingarna klarläggs genom en komplett släktutredning. Förvaltningen av dödsboet överlåts till de arvingar som släktutredningen visat. Om det inte finns några arvingar, ska Statskontoret underrättas skriftligen om dödsfallet.

Statskontoret kontrollerar inte släktutredningar i ärenden som gäller testamenten. Den som sköter delgivningen ansvarar för att ta reda på vem testamentet ska delges. Till Statskontoret skickas med testamentet förutom en kopia av bouppteckningsinstrumentet dessutom en kopia av arvlåtarens ämbetsbetyg av vilket framgår att arvlåtaren har avlidit samt en kopia av en universell testamentstagares ämbetsbetyg av vilket framgår att hen lever (kopia av registerutdrag om det är fråga om en sammanslutning).