Förhindrande av penningtvätt och beaktande av EU:s och FN:s sanktionslistor i statens betalningsrörelser
Enligt 40 § (1786/2009) i förordningen om statsbudgeten (1243/92) utger Statskontoret närmare föreskrifter om skötseln av bokföringsenheternas betalningsrörelse samt utger närmare föreskrifter och anvisningar om de system som används vid skötseln av betalningsrörelsen och löneuträkningen.
I dag har Statskontoret utfärdat en anvisning om åtgärder vid bokföringsenheterna för att förhindra penningtvätt och beakta EU:s och FN:s sanktionslistor.
Ikraftträdande Denna föreskrift träder i kraft omedelbart.
Mer information Mer information om frågor som gäller denna föreskrift lämnas av Statskontoret, tfn 0295 50 2000 eller per e-post till adressen maksuliike(at)valtiokonttori.fi.
Divisionschef Lasse Skog
Betalningsrörelsechef Keijo Kettunen
Distribution: Ekonomichefer eller motsvarande
Bokföringsenheterna/registratorskontoret
Palkeet/registratorskontoret
För kännedom: Statens revisionsverk
FM/Budgetavdelningen
Allmänt
Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017) (nedan ”lagen om penningtvätt”) gäller i fråga om omsorgsplikten direkt Tull-, gränsbevaknings-, skatte- och utsökningsmyndigheterna samt konkursombudsmannen, men även andra myndigheter ska beakta förhindrande av penningtvätt i sin verksamhet. Straffbarheten för penningtvätt av oaktsamhet gäller alla instanser, även myndigheter och tjänstemän och arbetstagare i deras tjänst.
Dessutom omfattas statens betalningsrörelse och därmed alla bokföringsenheters betalningsrörelse av den så kallade sanktionslagen (lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967)).
Syftet med denna anvisning är att säkerställa att bokföringsenheterna har tillräckliga medel för att identifiera och bekämpa tvivelaktiga överföringar av medel och tvivelaktiga kundbeteenden, och att bokföringsenheterna är medvetna om sanktionerna mot betalningsrörelsen och deras bindande verkan.
Bokföringsenheterna får inte bidra till att kriminella transaktioner eller transaktioner med tvivelaktig laglighet lyckas, och bokföringsenheterna ska inte kunna utnyttjas direkt eller indirekt i sådan verksamhet. Lika viktigt är det också att bokföringsenheterna i sin betalningsrörelse beaktar EU:s och FN:s sanktioner som är bindande för Finland.
Penningtvätt
Bestämmelser om förhindrande av penningtvätt finns i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
Syftet med lagen om penningtvätt är att förhindra, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism samt att spåra och återta vinningen av brott. För att uppnå målet ska de aktörer som fastställs i lagen fästa uppmärksamhet vid tvivelaktiga transaktioner och anmäla dem till centralen för utredning av penningtvätt som finns vid Centralkriminalpolisen. I observationen av tvivelaktiga transaktioner betonas kundkontroll och utredning av medlens ursprung.
Lagen om penningtvätt gäller bland annat aktörer inom finanssektorn, till exempel bankerna. Enligt 9 kap. 5 § i lagen ska Tull-, gränsbevaknings-, skatte- och utsökningsmyndigheterna samt konkursombudsmannen i sin verksamhet se till att uppmärksamhet riktas på förhindrande och avslöjande av penningtvätt och finansiering av terrorism och att tvivelaktiga transaktioner och misstänkt finansiering av terrorism som uppdagas i samband med detta, anmäls till centralen för utredning av penningtvätt. Varje ovan nämnd myndighet kan själv besluta hur den omsorgsplikt som beskrivs ovan bäst ska uppfyllas.
Även om statens bokföringsenheter, med undantag av bokföringsenheter med omsorgsplikt, inte är anmälningsskyldiga enligt lagen om penningtvätt, gäller skyldigheten att förhindra penningtvätt alla bokföringsenheter. Bokföringsenheterna ska ha de uppgifter som behövs för bekämpningen av penningtvätt. Detta förutsätts också av statens betalningsrörelses avtalsbanker, som direkt berörs och förpliktas av lagen om penningtvätt.
Bokföringsenheten bör också beakta att om bekämpningen av penningtvätt i Finland inte är på en internationellt trovärdig nivå, kan detta till och med ha betydelse för hur Finland bedöms till exempel i kreditvärderingarna och i verksamheten på finansmarknaden.
Bokföringsenheter som omfattas av omsorgsplikten
En bokföringsenhet som omfattas av omsorgsplikten ska själv överväga hur det är mest ändamålsenligt att fullgöra den. Bokföringsenheterna bör göra en riskbedömning för att identifiera i synnerhet de verksamhetsområden där viktig information kan komma fram med tanke på penningtvätt. Personalen som arbetar inom dessa verksamhetsområden ska också utbildas så att de känner till bestämmelserna om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
Materialet för Statskontorets och HAUS utbildning om penningtvätt och sanktioner finns här (i Statskontorets Tiimeri-arbetsrum Statens betalningsrörelser och penninghantering/Betalningsrörelse/Utbildning/penningtvätt och sanktioner).
Bokföringsenheter som inte omfattas av omsorgsplikten
Även om lagen om penningtvätt inte direkt gäller bokföringsenheter som inte omfattas av omsorgsplikten, gäller straffbarheten för penningtvätt av oaktsamhet i allmänhet alla. Det är viktigt att bokföringsenheterna har tillräckliga medel för att identifiera och bekämpa tvivelaktiga överföringar av medel och tvivelaktiga kundbeteenden.
Som penningtvätt av oaktsamhet kan tolkas verksamhet där en person som kan antas ha en hög kunskapsnivå och utredningsskyldighet, tar emot pengar som avses i lagen om penningtvätt och om personen med beaktande av omständigheterna har haft vägande skäl att hysa misstankar om tillgångarnas ursprung, även om han eller hon inte skulle ha haft säker information om saken.
Vid bokföringsenheterna har personalen i och med sin yrkesskicklighet hög utredningsskyldighet och därmed tillräckliga medel för att identifiera misstänkta händelser. Detta gäller till exempel personer som arbetar inom ekonomiförvaltningen och som tar emot medel från kunder eller på annat sätt arbetar med uppgifter i det som identifierats som riskabla verksamhetsområden. Bokföringsenheterna kan inte bidra till att tvivelaktiga transaktioner lyckas och bokföringsenheterna ska inte kunna utnyttjas direkt eller indirekt i sådan verksamhet. Således ska varje bokföringsenhet identifiera de objekt där penningtvätt kan ske och introducera personer som är verksamma i dessa områden i de krav som ställs i lagen om penningtvätt och den rapporteringsskyldighet som ingår i den. Vid bokföringsenheterna är de riskabla verksamhetsområdena där tvivelaktiga transaktioner kan komma att bedömas, förutom mottagande av kontanter, åtminstone avtalsförhållanden, anskaffningar, indrivning och klientavgifter.
Rapporteringsskyldighet
Myndigheten ska se till att tvivelaktiga transaktioner eller misstankar om finansiering av terrorism som avslöjats i samband med skötseln av uppgifterna anmäls till centralen för utredning av penningtvätt eller polisen. Observera att bokföringsenheten inte behöver bedöma om en tvivelaktig transaktion som kommit till myndighetens kännedom eller en viss persons verksamhet, uppfyller rekvisitet för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller brott mot dessa. Bedömningen görs av centralen för utredning av penningtvätt eller den polisenhet till vilken anmälan har gjorts. Anmälan till Centralen för utredning av penningtvätt görs elektroniskt via anmälningsapplikationen på adressen:
https://ilmoitus.rahanpesu.fi/Home.
Polisanmälan kan göras via e-tjänsten eller via polisens tipstelefon på adressen: https://poliisi.fi/sv/forteckning-over-tipstelefoner.
Penningtvättförfaranden vid mottagande av kontantbetalningar vid bokföringsenheter
Statskontoret har gett anvisningar om god praxis i Från beställning till indrivning
(VK/1267/00.00.00.01/2019). Enligt anvisningen ska bokföringsenheterna utreda möjligheterna att ersätta kontantkassor med betalterminaler eller webbutikslösningar.
Om man har kontantkassor och tar emot kontantbetalningar, ska mottagaren av kontantbetalningen identifiera kunden samt i vissa fall utreda kontanternas ursprung.
Identifiering av kunden i samband med kontanttransaktioner
Om bokföringsenheten tar emot kontantbetalningar på 1 000 euro eller mer ska den som tar emot prestationen alltid verifiera betalarens identitet, det vill säga identifiera kunden med hjälp av pass, identitetskort eller ett finskt körkort. På grund av omständigheterna kan även en annan utredning om identiteten godkännas, om betalarens identitet kan säkerställas på ett tillräckligt och tillfredsställande sätt. En permanent anteckning om verifieringen av identiteten ska finnas kvar, av vilken framgår vem som utfärdat handlingen, datum för utfärdandet och giltighetsdatum.
Vid identifiering av kunder iakttas i övrigt kraven på identifiering av kunder i olika situationer som ingår i bestämmelserna om bokföringsenheternas verksamhetsområde. Dessa krav kan vara mer omfattande än kontanttransaktioner, de kan till exempel täcka alla betalningssituationer och kundrelationer oberoende av belopp.
Utredning av klientens tillgångars ursprung i samband med kontanttransaktioner
Om bokföringsenheten tar emot kontanter ska mottagandet av kontanter begränsas till högst 1 000 euro/betalning utan tillförlitlig utredning om pengarnas ursprung. Denna beloppsgräns är inte det enda kriteriet för kravet på utredning av pengarnas ursprung, utan situationen ska också bedömas med tanke på upprepade betalningar; om kunden upprepade gånger betalar prestationer just under den fastställda beloppsgränsen är det skäl att utreda medlens ursprung.
En tillförlitlig utredning över medlens ursprung kan till exempel utgöras av ett kvitto av vilket det framgår att kunden har tagit ut pengarna från banken. Uttagsintyg får dock inte vara äldre än flera bankdagar för att det ska gå att säkerställa att kvittot inte används flera gånger i penningtvättssyfte.
I fall där bakgrunden till kundens pengar inte kan utredas på ett tillförlitligt sätt och alltid om den enskilda summa som betalas överstiger 10 000 euro, ska kunden ombedjas betala via banken som en kontobetalning eller kassatransaktion. Banken har skyldighet enligt lagen om penningtvätt, att utreda betalarens identitet samt pengarnas bakgrund och har bättre möjligheter till det än vad en bokföringsenhet har i enskilda fall. Att till exempel en företagskund uppger sina kunders kontantbetalningar som källa till kontanterna, räcker inte som utredning om den mottagande bokföringsenheten inte känner till kundens affärsverksamhets art och omfattning. När bokföringsenheten vägrar ta emot kontantbetalning ska den motivera vägran för kunden med skyldigheten att känna till pengarnas ursprung som följer av bestämmelserna i lagen om penningtvätt.
Penningtvättförfaranden vid mottagande av betalningar via banker
Penningtvätt kan också förekomma när det gäller betalningar som kommit via banker. Utgångspunkten är att banken själv ansvarar för betalningar som kommer via bankerna. Bokföringsenheten ska dock fästa uppmärksamhet vid så kallade tvivelaktiga betalningar och om bokföringsenhetens fordringsreskontra sköts av Palkeet ska Palkeet fästa uppmärksamhet vid så kallade tvivelaktiga betalningar.
Sådana tvivelaktiga betalningar kan till exempel vara betalningar för vilka det inte finns öppna fordringar i reskontra (återbetalning av pengar hjälper eventuellt till att tvätta pengar) eller att en finsk medborgares betydande betalning i euro har betalats utomlands och den mottagande bokföringsenheten inte känner sin kund.
Iakttagande av sanktioner
Den nationella allmänna författningen vid det nationella verkställandet av sanktioner är lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967), den så kallade sanktionslagen.
Dessutom kan man med hjälp av lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism (325/2013), införa vissa sanktioner som påverkar betalningsrörelsen.
Även USA och vissa andra länder kan införa sanktioner mot betalningsrörelser. Sanktioner från enskilda stater, med undantag av USA:s sanktioner, har knappt någon betydelse för statens betalningsrörelse.
Finland som stat iakttar inte andra sanktioner än de som utfärdats av EU och FN.
Lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism (325/2013)
Enligt lagen ska tillgångar frysas om de tillhör fysiska eller juridiska personer som skäligen kan misstänkas för, är föremål för straffanspråk för eller har dömts för en gärning som är straffbar enligt i strafflagen. Beslutet om frysning av tillgångar fattas av Centralkriminalpolisen och beslutet ska publiceras i Officiella tidningen.
EU-sanktioner
EU:s sanktioner gäller EU:s medlemsländer och Finland är skyldigt att följa dem. I praktiken ska egendom som påträffas inom unionen som tillhör personer och sammanslutningar som finns upptagna i EU:s sanktionsförteckningar frysas och man måste avsäga sig all affärsverksamhet med dem, inklusive betalningsrörelser.
FN-sanktioner
FN:s sanktioner gäller FN:s medlemsländer och Finland är skyldigt att följa dem. I praktiken ska egendom som tillhör personer och sammanslutningar som finns upptagna i FN:s sanktionsförteckningar frysas och man måste avsäga sig all affärsverksamhet med dem, inklusive betalningsrörelser.
USA:s sanktioner
USA anser att sanktionerna gäller hela världen, Finland som stat är inte skyldig att följa dem. När det gäller betalningsrörelsen måste man dock beakta US-dollarns starka ställning i världshandeln och betalningsrörelsen. Därför är de finländska bankerna liksom andra banker i praktiken tvungna att iaktta USA:s sanktioner. Sanktionerna stoppar i praktiken betalningsrörelsen för den person, det företag eller det land som är föremål för USA:s sanktioner. När det gäller betalningsrörelsen kan konsekvenserna därför jämställas med EU:s och FN:s sanktioner.
I fall som enbart är föremål för USA:s sanktioner kan man söka lösningar från fall till fall, även om möjligheterna är begränsade. I sådana fall ska bokföringsenheten kontakta Statskontoret på adressen: maksuliike(at)valtiokonttori.fi.
Övervakning av dem som är föremål för sanktioner
Bokföringsenheterna och Palkeet, i fall där Palkeet sköter om en bokföringsenhets betalningsrörelse, bör sträva efter att säkerställa att mottagarna av utbetalningar inte finns med på FN:s eller EU:s sanktionsförteckningar eller att utgående tillgångar inte omfattas av lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism. Statskontoret uppmanar bokföringsenheterna eller Palkeet, om Palkeet sköter bokföringsenhetens betalningsrörelse, att beakta sanktionsförteckningarna när reskontra och motsvarande system förnyas så att justeringar kan göras med automatiska metoder.
Mer information om EU-sanktioner: https://www.sanctionsmap.eu/#/main och sanktioner som gäller Finland: https://um.fi/forsta-sidan.
Information om USA:s sanktioner: https://www.treasury.gov/about/organizational-structure/offices/Pages/Office-of-Foreign-Assets-Control.aspx.