Om du har fallit offer för ett brott kan du få ersättning som betalas med statliga medel. Statskontoret beviljar ersättningarna med stöd av brottsskadelagen. Den ersättning som staten betalar är sekundär, vilket innebär att ersättningen ska ansökas ur försäkringar eller andra förmånssystem innan man ansöker om ersättning hos Statskontoret. Om ersättning redan har erhållits från annat håll dras den av från det ersättningsbelopp som Statskontoret beviljat.
Man kan få ersättning för bland annat personskador, lidande samt rättegångs- och ansökningskostnader. Egendomsskada och ekonomisk skada ersätts endast i undantagsfall. Om brottet har orsakat dödsfall kan den omkomnes närstående betalas ersättning för bland annat begravningskostnader och förlust av underhåll.
Syftet med ersättningssystemet är att underlätta brottsoffrets ställning samt främja förtroende och rättvisa i samhället.
Gärningsmannen bär det primära ansvaret för ersättningarna
Om brottmålet har behandlats i domstol ska offret ha framställt sitt ersättningsyrkande direkt till den som orsakat skadan i samband med behandlingen. Ansökan om ersättning hos Statskontoret förutsätter dock inte en lagakraftvunnen dom.
Man behöver inte först försöka driva in ersättningen av gärningsmannen, eftersom staten retroaktivt driver in den ersättning som betalats till brottsoffret av gärningsmannen. Även om staten betalar ersättning till offret är gärningsmannen fortfarande ansvarig för skadan.
Även om gärningsmannen inte har gripits eller brottet av någon annan anledning inte har behandlats i domstol, kan brottsoffret ansöka om ersättning hos Statskontoret. Detta är särskilt viktigt ur offrets synvinkel, eftersom det främjar individens rättsskydd och ger en upplevelse av rättvisa även när gärningsmannen inte har ställts till svar till exempel på grund av brist på bevis.
Statskontorets ersättning kan avvika från domstolens avgörande
Beloppet av ersättningen och för vad ersättningen kan beviljas fastställs i brottsskadelagen. Dessutom beaktas de ersättningsbelopp som fastställs i skadeståndslagen samt etablerad ersättningspraxis och rekommendationerna av delegationen för personskadeärenden.
Statskontorets ersättningsbeslut grundar sig på domstolens avgörande i ärendet. Ersättningen som Statskontoret beviljar kan dock avvika från vad gärningsmannen har dömts att betala. Så här kan göras särskilt när den utdömda ersättningen avsevärt avviker från den vedertagna ersättningspraxisen eller om domen grundar sig på att gärningsmannen har medgett yrkandena som sådana.
Inte heller ränta betalas på ersättning som Statskontoret beviljar och från ersättningen avdras ett grundavdraget enligt brottsskadelagen.
Iakttagande av vedertagen ersättningspraxis främjar en jämlik behandling av brottsoffren
Genom att följa vedertagen ersättningspraxis och brottsskadelagen säkerställer man att de belopp som ersätts med statliga medel förblir enhetliga och är lika stora för liknande skador. Det ökar medborgarnas förtroende för att systemet är rättvist och fungerar.
Om den ersättning som Statskontoret betalar är mindre än den ersättning som dömts ut, kan den som har rätt till ersättning ansöka om uteblivna ersättningar av gärningsmannen genom utsökning.
Den ersättning som betalas med statliga medel minskar ojämlikheten mellan brottsoffren
Statskontoret har en central roll när det gäller att trygga brottsoffrets ställning. Enbart det att gärningsmannen döms att betala ersättning till offret räcker inte alltid till för att förbättra offrets ställning.
Den ersättning som betalas med statliga medel säkerställer att brottsoffret får ersättning inom skälig tid och oberoende av gärningsmannens betalningsförmåga. Om de ersättningar som brottsoffren får är beroende av gärningsmannens betalningsförmåga kan det skapa ojämlikhet mellan offren.
